jadu... man har väl vart kär flera gånger i sitt liv. men den riktiga kärleken måste ju vart victor ytterbom i 7;an 09/10.
i början hade jag ingen aning om vem det var när han börja ta kontakten, så fick jag reda på att han gick på soffe och vi hade spanska tillsammans så ja... vi skrev mer och mer. på jullovet tror jag vi började träffas, han jag emma och andreas! haha jo måste ju säga att det va riktigt roligt! just då kände jag inget speciellt med han... så i januari febrari när vi vart med varandra ett bra tag kände jag mer än kompisar och det gjorde han också! men ändå så vart vi inte tillsammans fören i april, 19 april. vi var med varandra varje dag eller iaf nästan varje dag, sen blev det mer och mer att vi gled bort från varandra. jag grät nästan varje kväll om jag inte fick träffa han! sådet blev massa gråt. så kom den dagen jag tog mitt beslut att det inte var vi längre!
jag skrev till han att jag vela komma hem till han och prata nästa dag, och det gjorde jag. jag var nästan gråt färdig när jag gick in i huset! och värre blev det. jag sa som det var, jag börja säga att jag fortfarande gilla han och då ljög jag inte! men då bröt det, jag börja grina och han bara låg där och höll om mig, när jag hämtat mig så berätta jag som det var att det inte funka och så för vi träffades aldrig. då bröt det för oss båda, så där låg vi i hans säng runt 20 minuter och bara grät.. vi skulle fortsätta  vara kompisar men inte blev det så eler ? okej vi hatar ju inte varandra men vi pratar ju aldrig! det är dock lite synd tycker jag för jag tycker han är trevlig och så.. men jaja det är ju som det blev.